Stjärnsberg

Stjärnsberg är egentligen en bra skola men det är regeln för kamratuppfostran som gör den till en hemsk skola att gå på.

Jag tycker att kamratuppfostran är onödigt och jag tror att det är tillåtet bara för att rektorn och lärarna vill att det ska vara lättare att kontrollera alla eleverna.

Det som verkar bra med Stjärnsberg är att man lär sig väldigt mycket och lärarna verkar veta vad de pratar om.

Om man gick på Stjärnberg skulle man antagligen bli som Silverhielm (om man hade samma förutsättningar som honom). Om man var en ”normal” elev som inte var med i Rådet eller hade rika föräldrar så tror jag att det är stor risk att man blir som Eriks pappa, utan någon som helst respekt för mänskligt liv. Men Erik och Pierre var båda duktiga i skolan, och eftersom dem var skolans ”rebeller” så fick dem ett lyckligare liv än dem andra eleverna.

För att man skulle klara sig på Stjärnsberg så skulle man lyda dem äldre eleverna, vara någorlunda duktig i skolan och absolut inte vara bättre än dem äldre eleverna på något, till exempel att inte kunna simma snabbare än någon äldre.

Jämlikheten på Stjärnsberg var ungefär som de gamla egyptiernas samhällspyramid; högst upp på pyramiden, alltså dem som hade mest makt, var såklart rektorn, lärarna och Rådet. Under dem i pyramiden var fjärderingarna, sen tredjeringarna, sen andraringarna och sen förstaringarna. Under dem var slavarna; realskoleeleverna, som fick ta mest skit.

Om man jämför Stjärnsberg med dagens skola i allmänhet, så lärde man sig mycket mer på Stjärnsberg. ”Samhällspyramiden” på Stjärnsberg kan man fortfarande se i dagens skola, fast inte lika tydligt. Det finns alltid mobbare och mobbade, och tyvärr ser inte alltid lärarna det, eller så bryr de sig inte om det.