Filippa om farsan.

Om Eriks farsa dårå..

Eriks farsa är kort sagt en psykopat som älskar att slå ned sin son tills blodet sprutar (?! xD). Han är rätt ond, men Erik får sin revansch på farsan i slutet (alltså slut-slutet, inte typ näst eller näst-näst sista sidan, utan vid bokens sista ord förklarar dem att han skall påbörja revanschen på sin cp:ade farsgubbe. ^^).
Det var allt.




/Filippa

Linnea om mamman

Mamman kan framstå som en feg person som inte vågar göra något när Erik blir slagen av sin pappa, det ska nog framstå så att hon är feg.

Jag tror att hon är feg men väldigt smart, hon vet att hon borde skicka i väg Erik för att undslippa mer bråk mellan honom och pappan men hon vet även riskerna om Erik är borta kan han börja slå henne istället för men hon skickar iväg honom även om det kan bli så här. Hon är även rädd för vad sin man kan göra när Erik är hemma om hon försvarar honom då. Så hon spelar på sitt piano och hoppas att allt ska bli bättre.


Ellss MedPäls beskriver mamman

Eriks mamma, skulle jag gissa på, är någonstans mellan 30-40 år. Hon bor med Erik, Eriks pappa och hennes son (Eriks bror). Eriks pappa, behandlar inte Erik på något bra sätt, om man ska säga så :P. Mamman skulle vilja hjälpa Erik, men hon vågar inte, jag tror hon är lite rädd för "farsan". Genom hela boken är hon rätt tyst, hon säger inte så mycket >-< - Erik hör henne ibland spela Chopin på piano, så jag antar att hon gillar att spela piano. O.o
Man får inte veta så mycket om mamman, men det jag skrev här ovanför ^ var det jag kunde skrapa ihop... XD TJOFLÖJT HEJDÅ.

Filip om Mamman

Mamman...
Eriks mamma lever just som Erik i ett tufft liv. Hon har behövt leva med att höra sin egen make terrorisera och misshandla deras egen son. Hon verkar vara en väldigt smart mamma som bryr sig väldigt mycket om Erik. Det var mamman som gav Erik chansen att sticka iväg till Stjernsberg för att hon ville att han någon gång skulle bli en bra och vis man med ett bra jobb.

Kelly beskriver pappan...

Farsan är en hemsk människa han misshandlar barnen, för ett litet fel så slår han dem bara. Han har inte direkt förändrats under hela boken, men på slutet så är han väldigt rädd för Erik när han säger emot honom. Han tar ut sin ilska på barnen kanske bara för att det har också hänt honom under hans barndom. Kanske tycker han att det är orättvist att han inte fick en bra barndom, så det är nog därför han misshandlar Erik och hans bror, så dem ska uppleva samma sak. Mamman är alldeles för feg för att säga emot honom och istället skickar hon Erik till Stjärnsberg.